LEKA LEVA LERA

Jag blev helt hjärtträffad första gången jag såg en människa dreja.

Hela stämningen i rummet, de blöta händerna som höll om

och formade leran, alla kannor och krukor på rad.

Samma starka känslor uppfyllde mig när vi besökte Nusnäs

och på nära håll fick se hur flinka fingrar penselmålade kurbits,

dalahästar och träskor.

Lugnet och lusten fanns där, liksom trivseln vid det egna hemma-bordet.

Vilka kreativa och inspirerande miljöer,

dessa verkstäder, ateljéer och hemmarum.

Allt det här man kan göra i tankarna och med sina

händer. Det är ju så roligt!

Och så fick jag förmånen att leva mitt liv just så,

med att göra bilder på papper eller lera,

gärna bruksgods men också

mer tidskrävande fingrejer.